Kallt!

Nu har jag varit på flykt från min hemby, i över 4 månvarvs tid. Sitter här ensam i kylan. Och längtar till elden i Pelarnejd. Vid det värdshus jag en gång besökt. Hur kan man sakna en plats man nästan är helt främmande för? jag vet inte. Men det är trevligt, och alla jag mött i Pelarnejd är så goda. Till och med Svartbloden är goda, åtminstone dem jag mött. Annat är det i min hemby, där dödar dem oss människor, kallblodigt mördar kvinnor män och barn. Varför? Varför är mitt hemland så hemskt, i jämförelse med det Pelarnejd jag minns? Jag längtar, och hoppas på att kunna få arbete. Gärna i Pelarnejd, men vart som helst förutom, i mitt hemland. Jag vill aldrig mer återvända dit, varför skulle jag? Jag är en av dem få som lyckats rymma, så varför återvända? Det skulle bara sluta med att jag skulle dödas, lika kallblodigt som dem andra. Nej, jag vill börja om mitt liv. Jag vill kunna vara stolt över den plats jag kommer bo på. Jag vill kunna försörja mig själv, jag är för ung för att dö. Snart 14 år, och jag vill kunna arbeta och leva som alla andra. Jag klarar inte detta ensam, men vad ska jag göra? Jag sitter här helt övergiven mitt ute i den djupa skogen…