Mer tankar och funderingar

Ogg, Kaia slog za fot i en bolshsta. Skai!
Saker blir… Hysht… Annorlunda! Hah! Kom för en gångs skull ihåg ordet. Språket blir svårare och svårare. Glömmer allt vad za tark jabat. Uhhm, Kaia menade ‘säger’. Det försvinner, Kaia kommer inte ihåg. Allt oftare måste Kaia fundera och hitta andra ord för ordet Kaia först menade. Mellanting, hon förstår varken za uruki eller za tarki helt och hållet. Men det är inte det enda som händer. Kroppen händer, Kaia blir annorlunda på utsidan, tänderna börjar bli vassa, naglarna börjar växa till klor, kroppen blir smalare och ryggen mer böjd. Som om Kaia inte orkar bära upp huvudet längre. Jo, Kaia blir mer och mer kapûl. Men annat händer på insidan. Hon minns, minns sin familj. Minns Willone. Minns  att vara tark. Saknar det? Ångrar sej? Nar, men Kaia minns gamla Kaia. Den Kaia som fick försvinna. Försvinna föralltid…